Saknad och förlust
”Hej pappa, ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig. Jag saknar dig varje dag, varje gång jag ser något som påminner mig om dig. Jag saknar ditt skratt, de hjärtformade pannkakorna och hur du alltid fanns där med goda råd. Du var min trygga punkt och den jag vände mig till för hjälp eller samtal. Jag saknar din omtanke, empati och visdom. Vi hade inte alltid en perfekt relation, men jag vill minnas alla de fina stunderna vi delade. Efter att du lämnade oss har tårarna blivit fler och skratt färre. När du förlorade kampen mot cancern kändes världen orättvis, och mitt liv rasade. Men jag är glad att jag fick vara med dig när du gick, hålla din hand och säga att jag älskade dig. Jag hoppas du hörde mig. Jag älskar dig pappa, och jag kommer alltid att göra det.”
”Hej! För någon vecka sedan satte sig en kille med näsblod bredvid mig på tåget, och hans flickvän satt lugnt och klappade på honom. Det gjorde ont. Det där brukade vara vi. Den tanken slår mig alltid när jag minst anar det, som på väg hem en vanlig tisdag. Jag hoppas att de minnena ska blekna, att jag ska kunna glömma, men de sitter där, som bläck på huden. Du verkar ha glömt, men för mig finns du överallt. Jag vill bara att du ska veta att jag saknar dig. Jättemycket.”
”Du gav så mycket mening till mitt liv. Jag skulle ha gjort allt för att vi skulle försöka igen. Att vara en främling för dig känns så underligt, att gå från att vara hopplöst förälskad till att aldrig mer ses. Jag kommer alltid att se dig i varje del av mitt liv. Du har en plats i mitt hjärta som för alltid kommer vara din. Jag söker efter dig överallt, hoppas vi ska stöta på varandra av misstag. Du finns i mina tankar varje sekund (och jag drömmer om dig ofta). Jag saknar dig så mycket.”